Hem         Om oss        Nyheter       Kurser      Artiklar        Gästbok         Kontakt           

OM STARTER

 Ett bra startbeteende är guld värt på agilitybanan. Hur vill du ha dina starter? Vill du kunna lämna din hund i starten? Vill du kunna lita på att hunden är kvar tills du kallar in den? Vill du att hunden ska explodera iväg när du väl ger startsignal? Den perfekta starten består av två olika beteenden som kanske kan upplevas svåra att få ihop: 1) hunden ska stå stilla och invänta startsignal och 2) hunden ska starta med full fart och intensitet på startsignalen. Vi förare vill få bestämma när hunden ska starta, men vi vill också att hunden ska vara ordentligt ”på tårna” och väldigt sugen på att springa agility…

I den här artikeln kommer vi att beskriva ett sätt att lära hunden att hålla sig i ett ”vänta”-beteende. Vi låter helt enkelt detta bli hundens enda möjlighet att få göra det den verkligen vill – få lov att explodera i ett ”kör”-beteende.

Traditionell startträning

Det traditionella sättet att träna starter är att lägga mycket vikt vid själva ”vänta”-beteendet, och belöna detta utan att låta hunden starta. Tanken är att intensiv ”stanna kvar”-träning i alla möjliga situationer, och med alla möjliga störningar, ska leda till att hunden är stilla även i agilitystarten. Det handlar om att bygga in en förväntan – man kan säga att denna träning syftar till att hunden ska förvänta sig stillhet. När du lämnar hunden i agilitystarten ska den förvänta sig att du kommer tillbaka och belönar den. För att detta ska fungera riktigt bra bör du gå tillbaka till hunden och belöna ofta.  I början kanske du går tillbaka och belönar nio gånger av tio, och även när hunden är färdigtränad bör du gå tillbaka åtminstone hälften av gångerna.

Det finns tre viktiga förutsättningar för att den här träningen ska fungera. För det första måste föraren gå tillbaka och belöna tillräckligt ofta (även i tävlingssituationer), så att hunden i starten faktiskt förväntar sig stillhet och belöning på plats. För det andra måste hunden uppleva belöningen som tillräckligt värdefull – att få belöningen på plats ska vara minst lika bra som att få lov att starta. För det tredje måste föraren hålla på sina kriterier så att hunden bara får sin belöning (eller får starta) när den gör exakt det föraren har tänkt sig.

Så här tränar vi

Under de senaste åren har vi tränat starter på ett lite annorlunda sätt. Istället för att bygga upp en förväntan på stillhet och belöning på plats i starten, så utnyttjar vi hundens vilja att starta. Vi går inte tillbaka och belönar hunden när den uppfyller våra kriterier, istället använder vi startsignalen som belöning. Hunden får göra det den helst av allt vill (d v s  starta) när den gör det du vill (d v s är stilla).

Det går absolut att få mycket bra startbeteenden med en traditionell ”gå-tillbaka-och-belöna-träning”, om den utförs korrekt. Vår erfarenhet är emellertid att många hundar får en bättre förståelse för vad som förväntas av dem när belöningen för stillheten är att få starta. Det verkar också som att många förare har lättare för att själva göra rätt med den senare metoden. Du jobbar med hundens vilja att starta, inte emot den. Lägg märke till det är stor skillnad på hunden som håller sig stilla för att den väntar på sin startsignal, och hunden som är stilla för att det kan leda till belöning på plats. Vi vill ha en hund som är på tårna – redo, villig och sugen på att springa, inte en hund som väntar passivt.

Det är också så att om du tränar traditionellt, och går tillbaka och belönar, så ”förstör” du din träning lite grann varje gång du faktiskt låter hunden starta. Hunden blir duktigare på att vara stilla i starten ju mer du går tillbaka och belönar, men du kommer ju ändå att vilja låta hunden starta ganska ofta (annars blir det inte mycket till agility…). Dessutom kan du inte gå tillbaka och belöna på tävling utan att bli diskad, och risken är därför stor att hunden lär sig att det inte lönar sig att vara stilla i starten när det är tävling. Om det istället är startsignalen som är hundens belöning, så kommer du att belöna varje gång hunden uppfyller dina kriterier. Belöningen (startsignalen) har du ju alltid med dig, och du kan belöna precis lika bra på tävling som hemma på träningen. 

Oavsett vilken av metoderna du väljer finns det emellertid ett par saker som du absolut måste vara väldigt noggrann med:

Om du slarvar med dina kriterier så är det helt omöjligt för hunden att lära sig det du vill, alldeles oavsett metod. Det gäller alltså att du är fullständigt klar över vad det är du vill att hunden ska göra, och vad du själv ska göra om hunden gör ”rätt” respektive ”fel”. Du får aldrig belöna om hunden inte uppfyller dina kriterier. Detta innebär att du aldrig, inte ens på tävling (särskilt inte på tävling!!) får ge startsignal om hunden inte gör exakt det du har tänkt dig.

Hur ser en optimal start ut?

Vi tänker oss ett startbeteende som består av flera delar som kedjats ihop. Det klara beteendet ser ut så här:

Vi kommer att beskriva hur du kan shapa ett perfekt ”stå stilla och var beredd att starta” genom att använda startsignalen (”kör”) som förstärkning. Med andra ord, hunden kommer att lära sig att den kan få dig att ge startsignal genom att erbjuda ett ”vänta”-beteende. Vi tränar detta genom att baklängeskedja – vi börjar alltså med att lära hunden det sista beteendet: själva starten.

För att den här metoden ska fungera måste startsignalen vara mycket väl inlärd. Den ska ju sedan fungera som belöning för att hunden är stilla. Det är därför oerhört viktigt att du verkligen lär din hund vad ”kör” innebär, alltså att du tränar själva startandet och springandet i högsta fart som ett beteende. Detta gäller oavsett vilken typ av hund du än har! Det kan kanske upplevas viktigare för den lite långsamma eller tveksamma hunden, men även hunden som älskar att springa fort måste få lära sig att rivstarta på en given startsignal.

Startbeteendet

Att lära in själva startbeteendet är enkelt. Du måste som vanligt vara säker på att beteendet kommer att inträffa innan du sätter signal på det. Därför använder vi i början av träningen ett mål för hunden att springa till, för att vara säkra på att hunden verkligen startar med full fart och intensitet. Målet ska vara något som hunden verkligen otroligt gärna vill ha, som t ex en skål med godis eller favoritleksaken. Träningen kan se ut på följande sätt: visa hunden var belöningen finns, ta med den (i koppel) en bit därifrån, ta bort kopplet och håll hunden i halsbandet. När du känner att den verkligen vill springa – släpp hunden och låt den springa till målet. Om det behövs får du skaffa dig en medhjälpare som kan jobba aktivt med belöningen (ropa på hunden, visa skålen, vifta med leksaken, et c), eftersom det är viktigt att hunden verkligen ska vilja till sin belöning. Stå emot lusten att använda någon sorts signal än så länge, den här delen av träningen handlar bara om att få fram beteendet.

Lägg till startsignalen (”kör”)

När hunden verkligen vill springa vid varje försök (vilket kan ta allt mellan 2-30 repetitioner), är det dags att lägga på en signal på beteendet. Signalen måste vara distinkt, helst verbal, och du bör försöka göra signalen så ”ren” som möjligt, så att hunden enkelt vet vilken det är som gäller. Du måste alltså se upp så att du inte har några speciella ljud eller gester för dig, som hunden kan förknippa med startsignalen. Gör på exakt samma sätt som tidigare i träningen, men säg ”kör” (eller vilken signal du nu vill ha) alldeles innan du släpper taget om halsbandet. Meningen med detta är att hunden börjar lära sig ett ord på startbeteendet. Signalen ges precis innan beteendet utförs, och hunden får lära sig att starta på en viss given signal. Signalen kommer att bli som ett trafikljus som lyser grönt för hunden, när ordet ”kör” hörs så går det att sticka iväg. Än så länge kräver träningen ingenting annat av hunden än att den ska vara sugen på att starta och springa iväg när föraren ger signal och släpper hunden. Detta är den allra sista delen av vår beteendekedja: hunden startar när den hör signalen ”kör”.

Väntabeteendet

När ovanstående fungerar bra är det dags att ge hunden nya kunskaper och lära den att hålla sig stilla och vänta på den magiska startsignalen. Fortsätt precis som du gjort tidigare: ha hundens belöning liggande, ta hunden med dig en bit därifrån och håll i halsbandet. Innan du ger signalen som betyder grönt ljus för att rusa iväg ska du nu vänta på att hunden balanserar upp sig en smula. När du känner att din hund, istället för att streta framåt dit den fått springa så många gånger, slappnar av det allra minsta bakåt (eller åtminstone inte kastar sig med full kraft framåt…) – ge signalen och släpp den! Det du precis har gjort är belönat ett mycket litet ögonblick av balans med att ge startsignal. Grattis! Denna pyttelilla stund när hunden är stilla kan du förlängas på vanligt shapingmanér. Låt hunden ”jobba” hårdare och hårdare (alltså balansera sig mer och mer, hålla sig alltmer stilla) för att du ska ge startsignal – men säg ingenting annat, ge bara ”kör”-signalen när hunden möter dina kriterier. Öka svårigheten i små, små steg; vänta på en halvsekund i balans, en sekund, två sekunder, håll allt lösare i halsbandet et c. Du bestämmer själv vad ditt slutgiltiga kriterium ska vara; vårt förslag är ”fyra fötter stilla i backen”. Du kan också shapa vart du vill att din hund ska ha blicken riktad: ge bara startsignal när hunden tittar åt det håll du önskar (kanske framåt, eller på dig).

Vi hade en gång en ljuvligt intensiv dobermann på kurs. Vid startträningen hade matte hunden i koppel och hade placerat ut en medhjälpare som lockade med favoritbelöningen – en röd kong i ett snöre. Först fick hunden sticka iväg till sin belöning några gånger, sedan höll matte emot i kopplet och väntade på ett ögonblicks balans. Hundens respons var att göra meterhöga språng på stället och försöka kasta sig framåt… Matte funderade en stund på att kanske byta till en mindre lockande belöning, men då hade ju en stor del av vitsen med övningen försvunnit eftersom det då hade blivit mindre intressant för hunden att få lov att sticka iväg. Istället satte hon sina kriterier utifrån de beteenden hunden faktiskt erbjöd. Första steget fick därför bli att belöna när hunden gjorde något annat än att kasta sig framåt. Hunden fick alltså sin startsignal om den flög uppåt eller bakåt, men inte om den slängde sig framåt. Hunden fick sin första erfarenhet av att den, genom att ändra sitt beteende, kunde få matte att säga ”kör”.  Eftersom hunden var extremt motiverad att få tag på sin kong ökade snabbt frekvensen av uppåt-och-bakåt-kast. Därifrån kunde matte shapa hunden till att vara mer och mer stilla bara genom att sätta rimliga kriterier och ha bra timing på startsignalen. Innan träningspasset var slut stod dobermannen blickstilla och väntade på sin startsignal. Häftigt att se!

Från och med det ögonblick då du börjar använda startsignalen kommer din hund aldrig att bli förstärkt om den startar innan din signal. Om hunden skulle råka starta innan du gett startsignal – säg ingenting! Stå bara stilla och titta förvånat på den plats där hunden borde ha befunnit sig. Allt som händer är att den primära förstärkningen försvinner. Du behöver alltså ha en medhjälpare som vaktar skålen/leksaken. Hämta din hund och prova igen, och sänk dina kriterier en smula om det behövs. Samma sak gäller om hunden bryter kriterierna på något annat sätt, till exempel genom att smyga framåt. Bort med belöningen, gå ett litet varv med hunden och börja om från början igen. Backa inte tillbaka hunden till rätt plats utan avbryt övningen, locka med dig hunden och gör sedan ett nytt försök. Vi vill att hunden ska upptäcka att om den bryter kriterierna så får den inte stå kvar, istället får den följa med dig. Möjligheten att få startsignal försvinner då på ett väldigt påtagligt sätt.

En enstaka tjuvstart är inte jordens undergång, hunden kommer att lära sig genom sina erfarenheter att ”attans också, på det här sättet får jag ingen startsignal och inget godis” När du försiktigt kan släppa halsbandet och ta ett par steg bort medan hunden står som fastfrusen i väntan på signal, har du lyckats få din hund att förstå att genom att hålla sig helt stilla kan den få dig att säga det magiska ordet, startsignalen. Och detta utan att säga ”stanna” en enda gång!

Lägg till signal för vänta-beteendet (”klara, färdiga”)

Nu kan du om du vill lägga på en signal på beteendet ”stå stilla och var beredd att starta”. Vi rekommenderar att du inte använder ord som ”stanna”, ”vänta”, ”stilla” etc. För att du som förare ska behålla den rätta inställningen till vad hunden faktiskt ska göra i starten, är det bättre att använda en signal av typen ”klara, färdiga” eller ”beredd?”. Naturligtvis ska du välja ett ord som du inte använder i andra sammanhang.

Som vanligt följer vi principen ”beteende först, signal sedan”. Håll i halsbandet, säg ”klara, färdiga” (eller vilken signal du nu föredrar), släpp försiktigt taget och belöna att hunden är stilla med att ge startsignal, ”kör”. Nu ser vår lilla kedja ut så här: signalen ”klara, färdiga” ger grönt ljus för beteendet ”stå still och var beredd att starta”, vilket leder till startsignalen ”kör” som får hunden att starta och springa i hög fart till sin förstärkning.

Den fortsatta träningen

Träningen kommer nu att handla mycket om att generalisera beteendet; hunden ska kunna hålla sitt startbeteende oavsett vad du gör och oavsett störningar runtomkring. I den fortsatta träningen är det två saker som du måste vara noga med. För det första måste du hålla på dina kriterier. Om hunden inte gör exakt som du har tänkt dig, så är det bara att ta om alltihopa från början. Om dina kriterier till exempel är ”helt stilla utan rörelse framåt” och hunden lyfter en tass och sätter ner den en decimeter längre fram, så ska du alltså gå tillbaka och börja om. För det andra måste du se till att inte göra övningarna för svåra. Hunden ska lyckas perfekt minst 80-90 procent av försöken. Gå inte längre än hunden klarar av, och gör inte störningarna svårare än att hunden lyckas vid de flesta försöken. Om hunden bryter kriterierna på något sätt så gå tillbaka, sätt på kopplet, gå ett litet varv och börja om från början. Det är viktigt att du gör om hela startproceduren, och inte bara backar tillbaka hunden. Annars är risken stor att hunden bygger en egen liten kedja; smyga lite framåt, flytta tillbaka, vara stilla – och så startsignal.

Jobba med att öka svårighetsgraden undan för undan. Variera också tiden så att hunden aldrig riktigt vet när startsignalen kommer– ibland säger du ”kör” efter en halv sekund, ibland dröjer det ganska länge. Vänta dock aldrig så länge att hunden ”slocknar” och tappar sin förväntan. Du ska kunna smyga, springa, studsa, vifta och kasta leksaker – hundens jobb är att vänta på den magiska startsignalen. Träningen blir en balansgång – det gäller att pressa gränserna och utmana hundens skicklighet, men samtidigt inte göra det för svårt så att hunden misslyckas. Kom ihåg att hunden hela tiden ska vara ”på tårna” och ha hög förväntan på att få starta, och tänk på att det är de lyckade försöken som hunden lär sig av. Och framför allt: håll på dina kriterier!!!

Snabblösningar

Träningssättet vi har beskrivit här är också användbart på hunden som är tränad på annat sätt, men ibland tjuvstartar. Naturligtvis får du bäst resultat om du tränar om din hund helt och hållet, men du kan också använda delar av metoden. Kom ihåg att beteendet ”starta” bara ska leda till belöning efter en given signal. Ge hunden din vanliga ”vänta”-signal en gång, och ta ett par steg åt sidan. Om hunden startar utan att ha fått startsignal – säg ingenting. Stå bara stilla och stirra stint på den punkt där hunden borde ha befunnit sig. En del hundar bara far iväg och tar tio hinder innan de inser att föraren fortfarande står på startlinjen. Säg ingenting, vänta bara på att hunden kommer tillbaka (eller locka lite lugnt på den om den inte kommer tillbaka av sig själv), och försök sedan igen. Efter ett par repetitioner kommer hunden åtminstone att tveka en aning innan den drar iväg. Det är ögonblicket du väntat på! Belöna den minsta tvekan med en tydlig startsignal, och starta!

Om du har en hund som förvisso inte tjuvstartar men heller inte håller sig stilla på startlinjen, kan du använda samma strategi. Be hunden ”vänta” en gång och gå ifrån den. Om den rör sig framåt – ta ett steg åt sidan och locka den till dig (men se till att den inte tar vägen över hindret). Slutsats: om hunden håller sig stilla får den starta – om inte får den komma till dig. Hunden som är på gång och är sugen på att starta vill springa, så att få gå till föraren är helt klart inte speciellt förstärkande. Finessen med detta sätt att träna på är att hunden är den som har kontroll. Välj själv liksom: håll dig stilla så springer vi, annars får du bara komma till sidan med mig. Ofta ser det ut som om det verkligen går upp en talgdank för hunden, jämfört med träningsvarianter där föraren bara går tillbaka till hunden på startlinjen om den rör sig. Var noga med att inte be om för mycket, och var också noga med att vara snabb att belöna med startsignal när hunden håller sig stilla. Det är alltid mycket bättre att lämna hunden en meter, och lyckas med det, än att gå iväg tre hinder bort och misslyckas varannan gång. Öka svårighetsgraden får du göra när hunden behärskar beteendet.

Summering

Det finns som sagt flera fördelar med att träna starter så som vi beskrivit. Hunden får chansen att själv upptäcka att det är förstärkande att hålla sig stilla, och den håller sig stilla för att få det den vill ha vilket i detta fall är en startsignal. Hunden såväl bygger upp som behåller en hög intensitet vid den här typen av träning. Den mycket ivriga hunden lär sig att det lönar sig att hålla sig stilla, och den mer timida och/eller långsamma hunden blir inte passiv. I hundens ögon blir föraren en fantastisk resurs – det är bara föraren som kan ge den magiska ”kör”-signalen. Dessutom finns belöningen alltid tillgänglig – även på tävling. Hunden kommer att få sin belöning varje gång den gör rätt.

Vi hoppas att du nu har blivit inspirerad att gå ut och träna starter med din hund. Om du börjar från början enligt metoden vi har beskrivit, ska du alltså först lära in startsignalen och sedan shapa ”vänta”-beteendet genom att använda startsignalen när hunden gör ”rätt”.  Kom ihåg att vara noggrann med:

Öka svårigheterna i lagom takt och ha kul med din hund medan ni tränar. Lycka till!